Var fick jag det ifrån? Jag skrev i förra inlägget att jag känner mig lyckligare. Inatt när jag skulle somna började jag tänka på mamma och hennes sista minuter vid liv. Och tårarna började strömma och jag kunde inte sluta.. Känslorna blossade upp på nytt och jag grät som ett litet barn i över en timme. Jag har nog inte fortfarande bearbetat min sorg efter hennes död. Jag slår alltid bort tankarna när de kommer upp. Har inte tid, vill inte gråta. Men så igår hände det. Jag har fortfarande väldigt svårt att prata om mamma utan att jag får gråten i halsen och då börjar prata om annat för att slippa känna efter hur jag mår och känner. Mitt samtal med mamma när hon låg där medvetslös spelades upp flera gånger i mina tankar, när hon tog sina sista gurglande andetag innan allt tystnade. Jag var ensam med henne och det tog en stund innan jag förstod att hon var borta. Jag lovade henne där och då att jag skulle ta hand om pappa, men idag när jag tänker efter har jag verkligen inte hållit det löftet.. Men det är tungt att ta hand om någon annan när man knappt orkar hantera sig själv och sin egen sorg.
Jag saknar min mamma så otroligt mycket. Jag pratar med henne varje dag i mina tankar. Jag önskar så att hon kunde vara här och se sina barnbarn växa upp. Och det finns ingen som helst tröst i att hon förmodligen sitter där uppe bland molnen och ser dem! Jag vill ha henne här!!!
Om drygt 2 veckor har hon varit borta ett år. Men det känns fortfarande som om det var igår. Såren är fortfarande djupa och en stor saknad som inte går att sätta ord på.
Och till råga på allt så har jag inte ens så många bilder på henne heller... :(
