Ja, mitt humör är som solen, det går upp och det går ner. Just nu är det ner... Beror väl på omständigheter i mitt liv just nu, som jag inte tänker gå in på här. Vill inte att alla ska veta vad som pågår i mitt inre. Blir bara så ledsen när det inte blir som jag vill och tänkt. Det går väl över och snart är väl den riktiga våren här, och sommaren. Som jag längtar! På samma gång så fasar jag för den här sommaren. Första sommaren som singel, ensamstående mamma. Hur ska allt det praktiska lösa sig? Semester och barnen... Jag vill bara att allt ska funka! Men allt löser sig säkert!