Det är konstigt det här med vänner. Hur man kan glida isär och hur man kan hitta nya! IGår var vi då till Godbyhallen och dansade benen ömma (och jag kan berätta att det känns i rumpmusklerna idag) med Jenny och Jesper och Jennys föräldrar. Det var riktigt bra och kul att dansa igen, efter vår danskurs som vi gått på vid 3 tillfällen i höst. Men tillbaka då till vänner, på danskursen och även igår så träffade vi 2 vänner som vi umgicks med mycket när jag träffade Conny. Då hittade vi på något hela tiden. Men efter att Emma kom så har det liksom inte blivit av, och det är inte någons fel så, det är väl kanske bara livssitutionen man är i. Men jag har liksom kommit att tänka på många gånger att det är tråkigt att det ska bli såhär, men man går liksom vidare i livet och jag har ju ändå haft vänner. Jag har ju Linda som har funnits där ända sen vi gick i frisör tillsammans. Och även fast vi inte träffas speciellt ofta så vet jag att hon finns där och jag hoppas att hon alltid kommer att göra det. Hon vet ju allt om mig, och har varit i mitt liv i 15 år. Jag är gummor år hennes äldsta son och hon e gummor åt Emma. Jag har inte jättestort behov av att umgås med vänner hela tiden, även om det är kul, vi är liksom lite för upptagna hela tiden med jobb och vardagsliv, så helgerna är man ganska trött och bara vill vara. Sen har jag ju även funnit en ny vän som betyder mycket för mig, Jenny, och vi har ju enklare att umgås i och med att vi bor så nära varandra. Avstånd på Åland är inte speciellt långa men när man sitter och kör 84 km per dag så vill man helst inte åka någonstans på helgerna. Tyvärr är ju inte bensinen gratis heller..
Jag vet inte riktigt om ni förstår vad jag menar med detta inlägg, jag vet inte heller om jag fattar vad det är jag föröker få fram. Men en sak är säker att vänner betyder väldigt mycket i ens liv, och jag älskar dom få men goda jag har!