Det är konstigt det här med vänner. Hur man kan glida isär och hur man kan hitta nya! IGår var vi då till Godbyhallen och dansade benen ömma (och jag kan berätta att det känns i rumpmusklerna idag) med Jenny och Jesper och Jennys föräldrar. Det var riktigt bra och kul att dansa igen, efter vår danskurs som vi gått på vid 3 tillfällen i höst. Men tillbaka då till vänner, på danskursen och även igår så träffade vi 2 vänner som vi umgicks med mycket när jag träffade Conny. Då hittade vi på något hela tiden. Men efter att Emma kom så har det liksom inte blivit av, och det är inte någons fel så, det är väl kanske bara livssitutionen man är i. Men jag har liksom kommit att tänka på många gånger att det är tråkigt att det ska bli såhär, men man går liksom vidare i livet och jag har ju ändå haft vänner. Jag har ju Linda som har funnits där ända sen vi gick i frisör tillsammans. Och även fast vi inte träffas speciellt ofta så vet jag att hon finns där och jag hoppas att hon alltid kommer att göra det. Hon vet ju allt om mig, och har varit i mitt liv i 15 år. Jag är gummor år hennes äldsta son och hon e gummor åt Emma. Jag har inte jättestort behov av att umgås med vänner hela tiden, även om det är kul, vi är liksom lite för upptagna hela tiden med jobb och vardagsliv, så helgerna är man ganska trött och bara vill vara. Sen har jag ju även funnit en ny vän som betyder mycket för mig, Jenny, och vi har ju enklare att umgås i och med att vi bor så nära varandra. Avstånd på Åland är inte speciellt långa men när man sitter och kör 84 km per dag så vill man helst inte åka någonstans på helgerna. Tyvärr är ju inte bensinen gratis heller..
Jag vet inte riktigt om ni förstår vad jag menar med detta inlägg, jag vet inte heller om jag fattar vad det är jag föröker få fram. Men en sak är säker att vänner betyder väldigt mycket i ens liv, och jag älskar dom få men goda jag har!
4 kommentarer:
Älskling!! Vad jag bli glad! =) Du betyder vääldigt mycket för mig med! <3<3<3
äsch, nu fick du mig å börja lipa, förstår precis vad du menar.. vi får höras, men jag blev glad å läsa för jag brukar känna likadant, puss å kram/linda
ja när vi bodde i Sund och Daniel pendlade till Lemland varje dag för att jobba och sen satte sig i bilen igen på kvällen för att åka ut till Eckerö och träna fotboll fick ofta höra att så långt som han åker på en vecka, åker en ålänning i hela sitt liv hahaha men vi som innan bott och pendlat i sthlm tyckte inte sträckorna var speciellt långa. Nu har man dock vant sig lite med åländska mått... men vi rör ju rätt mycket på oss ändå, jack är ju i stort sätt uppvuxen på Ålandsfärjan, kanske just för att familj och vänner vi har kvar i sverige av nån anledning tycker att det är kortare avstånd från mariehamn till sthlm än från sthlm till mariehamn... men det är väl kastet man får ta när man flyttar iväg :)
Det finns ju nåt citat om det där - att det är "viktigare" med några få nära vänner än många ytliga. Och jag kan faktiskt tycka att det stämmer väldigt, väldigt väl!!
Och citatet i slutet på ditt inlägg är alldeles underbart, det med, för det är ju så sant. De sanna vännerna ska man veta var man har även om man inte träffats eller pratats vid på länge! <3
Kram på dig
Skicka en kommentar