söndag 8 september 2013
Det gör så ont!
Jag vet inte hur jag ska klara av nästa vecka utan barnen? Visst jag tror det kan va skönt med lite egentid, typ en dag! Sen då? Jag har en gång sen barnen föddes varit utan dom en vecka och det var när vi var till Lanzarote. Men då hade jag sällskap av min man. Nu har jag ingen! Jo mina vänner men det är inte riktigt samma sak. Just nu vill jag bara gråta ögonen ur mig. Och det här ska jag leva med tills barnen flyttar hemifrån. Fy fan! Jag får sån ångest och panikkänslor! Varför blev det såhär??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj oj..får mej att minnas mina tre år med den känslan..du nu har, har anammat mej själv att aldrig sätta mej i den sittuationen igen.Men Jessica det tar den tid de tar..inget man bara skyndar på sådär.Men för var dag som går blir du starkare o tillslut finns livsglädjen där igen..tro mej.DU är starkare än du just nu känner o det som väntar framledes kan ju bara bli bättre.Vet att ryggdunken man fick gjorde det bara värre för min del..men dina vänner vill ju bara väl..man måste va eller vart i sittuationen för att förstå..hur det känns..så är det bara...kram
Sitt bara inte inne gå ut och se dig omkring.gå på teater,eller konsert
Skicka en kommentar