Min mamma heter Hjördis och är världens goaste mamma.Hon är 64 år gammal och sjukpensionär. Hon ställer upp för mig i vått och torrt. Hon var hemmamamma under hela min barndom. Hon hade dagbarn och det var ju en ren lyx att alltid ha mamma hemma när jag kom från skolan. Hon vart sällan arg och har verkligen uppfostrat oss så gott som ensam. Visst fanns pappa där, men han jobbade och läste tidningen och såg på nyheterna. När jag fick barn fick jag ännu bättre kontakt med mamma. 2006 fick mamma diagnosen cancer. Och det var en tuff resa för henne men det såg bra ut efter drygt ett års cellgifter. Cancern höll sig borta ett år ungefär. Sen kom den tillbaka, och nu kämpar hon mot den ännu, med cellgifter. Hon får åka in med jämna mellanrum för att tömma magen på vätska som jag inte vet varför den är där, men den gör henne väldigt illamående och spänd i magen. Jag håller alla mina fingrar och tår att hon bekämpar denna jävla skitsjukdom, även om jag ibland tänker att det inte kommer att sluta speciellt bra.
Min pappa heter Karl och är betydligt äldre än mamma. Han blir 77 år i nu i december. Han har jobbat nästan hela sitt liv som fastighetsskötare bl.a. på Varmans och huset vi bodde i på Doppingvägen. Han och jag har inte haft speciellt bra kontakt under min uppväxt. Han är väldigt gammeldags och tyckte då inte att jag skulle ha pojkvänner. Men sen jag blev mamma och han morfar så har det blivit mycket bättre och jag vet att han ser min man som en extra son!
Jag älskar båda mina föräldrar väldigt mycket och önskar att jag kunde träffa dem oftare. Fast vi inte bor speciellt långt från varandra så har det blivit mer sällan sen mamma blev sjuk och hon inte alltid orkar hälsa på. Och jag har alldeles för mycket med skola och jobb och barnen går på dagis. Men ibland så tänker jag på att vi borde verkligen försöka träffas oftare, för tänk om dom snart inte finns här mera..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar